En bättre bulle.

En händelserik dag avslutas bäst med bak. Gott bak och sedan soffan med en kopp te. Mixtrade och trixade lite för att få till lite saftigare och fluffigare bullar nu ikväll. Dessa går absolut att ha som bullar till semlor. Enligt P ännu bättre än de förra. För de blev faktiskt fluffigare, och saftigare. Jag blev dock en aning illamående efter P's lass med grädde (grädde med bulle?) och valde att ta dem som vanliga brödbullar nu ikväll. En bulle med en klick jordnötssmör och banan. Himlans gott vilket som! 

Recept:

3 ägg

2 msk kokossocker

3 dl kokosmjölk

1 dl mandelmjöl

2 dl kokosmjöl

2 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

2 msk kardemumma

en nypa salt

2 msk chiapudding (chiafrön blötlagda i havremjölk i ca 1 timme)

Vispa ägg och socker. Blanda i mjölken. Blanda samman alla torra ingredienser och blanda sedan samman allt. Jag blandade sist i chiapuddingen när jag fick för mig att testa med det.
Låt svälla 5-10 min. Blöt händerna och rulla till bullar och lägg på en plåt. Jag penslade sedan med ägg och lade kokos på toppen. ca 200 grader i 20-25 minuter. 

Trevlig fredagskväll! 

Låt er inte luras av utsidan.

Nej just det. Även om ni kommer tycka bilderna på dessa fantastiska semlor är fina och att det börjar vattnas lite i munnen så är det ingenting emot vad de faktiskt smakade. HIMMELSKT!

Jag hade i efterhand önskat bullarna lite mer fluffiga och tjocka med det blir ett projekt till nästa gång. Det är ju trots allt ett tag kvar till fettisdagen. Råkade dessutom nästan glömma bort dessa i ungen så de fick en lite för stark gyllenbrun färg på sig. Men smakerna satt där de skulle och här kommer receptet:

Bullarna
3 ägg
2 msk honung
1 dl kokosmjölk (kung markatta)
2 dl mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
2 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver
kardemumma och vaniljpulver efter smak

Blanda ägg och honung i en mixer. Tillsätt kokosmjölken i mixern. Blanda sedan samma alla torra ingredienser i en bunke. Vispa samman alltsammans till en deg och låt svälla i ca 10 min. Blöt sedan händerna i kallt vatten och rulla till bullar. Grädda i ugnen på ca 200 grader i 20-25 min.

Grädden
Den fasta delen på kung markattas kokosmjölk, samt en skvätt av mjölken.
4 dadlar
vaniljpulver
kardemumma

Vispa samman tills tillräcklig gräddig, tillsätt kardemumma och vaniljpulver efter smak. (jag tog ganska mycket)

Mandelmassan
2 dl mandelmjöl
3 dadlar
en skvätt havremjölk

Mixa samman allt i en bunke och blanda  med stavmixer.

Jag och P njöt i alla fall av dessa igår. Och jag och Tilde idag. Mandelmassan är som godis för mig. Har alltid varit svag för mandelmassa och detta kommer jag förmodligen fortsätta göra i framtiden och rulla till små bollar, stoppa in i munnen och skölja ned med en god kopp kaffe! Oh, lät underbart. Måste göra det på en gång!

Mums!

Julledigheten i korta drag

Det får bli korta drag med en del bilder istället för denna julledighet har bara varit underbar, och jag skulle kunna prisa den hur mycket som helst!

Kändes helt enkelt lite surt att dagarna före och efter jul behöva dra sig in till skolan för hälsotester, men såhär i efterhand så gör det ingenting.

Jag hade helt ärligt en del hemlängtan över jul, även fast den var hur fin som helst med P's familj, så är det ändå märkligt på något vis att inte vara "hemma". Grand hotel var helt klart en upplevelse, i så fina rum kommer jag nog aldrig bo igen! Det blev en mysig julafton med spa, hamburgare och kvällsmys, och det funkar faktiskt också så länge man har bra folk runt omkring sig.

Höjdpunkten med ledigheten blev ändå Spanien, och Finestrat. Efter två dagars jobb packade jag och P vandrings- och klättergrejer och begav oss dit. 8 underbara dagar av sovmorgnar till 8, kaffe i solen och sedan dagens äventyr som bestod av olika saker. Bland det, klättring på olika ställen. Klättring som jag känner att jag faktiskt funnit ett nytt intresse i nu. P är så duktig, och jag har tidigare bara hängt på, men har under dessa dagar tyckt det varit riktigt kul och vill lära mig mer! (Jag är fortfarande lite chicken.)

Det blev en toppbestigning till Puig Campana, 1410 meter. Det sjuka är att det är ganska kort väg upp, beräknat 1,5 timme ca, så det stiger i höjdmeter snabbt om man tar den korta, vilket såklart vi gjorde. Snabbare än 1,5 timme skulle vi klara av det med. MEN. Det var brant och sjukt jobbigt, och min vinnarskalle sjönk snabbt till ett hungermonster, stackars P. Nä, det var inte så farligt, men snabbt gick det inte.

Väl uppe fick monstret mat, och det var såklart väl värt mödan. På nedvägen bestämde vi oss för att ta den längre vägen som skulle ta dubbelt så lång tid ungefär och det var så värt. Denna väg kunde man nämligen springa, och den var nästan en större höjdpunkt än själva toppen för mig, för omgivningen runt omkring var så fantastiskt fin. Solen lyste och jag njöt hela vägen ned.

Annars har det varit skönt att bara vara vi. Att laga god mat ihop på kvällarna, att bo i en lugn och skön miljö, med en massa goa hundar och andra härliga människor. Att kunna ta sig var man vill när man vill. Strosa omkring i små byar och fika på små fik. Tror helt klart det kommer bli en tur dit igen!